Kör och förstör - för Miljöns skull !!!

[Mudde]

Sanden sprutar i kurvorna på motocrossbanan. Pansarfordonen gör mos av grästäcket på Rinkaby skjutfält. Grustagen gapar som öppna sår och golfbanan har fått 18 nya hål. Kort sagt: det ser riktigt lovande ut för de artrika sand­markerna utanför Åhus.

FRÖNA FANNS DÄR redan, lagrade i markens egen fröbank. Allt som behövdes var en rejäl mänsklig störning, så satte det fart.

En bonde lejdes för att plöja och harva de kommunala grön­ytorna kring Åhus infarter - och en pånyttfödd vild flora steg ur marken.

Ett naturvårdsarbete som går på tvärs mot traditionerna. De kommunala grönytornas blomsterprakt är en reklamtavla så god som någon för detta nya synsätt, där mänskliga ingrepp är av godo; maskiner ofta hjärtligt välkomna.

- Tidigare försökte militärerna på övningsfälten runt Åhus vara snälla och inte köra med sina fordon i strandbrinkarna, säger Carina Wettemark. De trodde att det var så vi naturvårdare ville ha det. Men numera säger vi ofta tvärtom, bara ut å kör sönder, öva med minröjaren, jättebra!

På ekolog-svenska innebar trädesbruket att landskapet utsattes för återkommande störningar. Plöjning, bete och tramp från boskap höll igenväxningen stången och såg till att ytor av naken sandjord revs upp, till gagn för vildbin, fältpiplärkor, sandödlor och många andra.

I dag är det gamla trädesbruket försvunnet och det är ont om lagom. Endera störs markerna inte alls utan förbuskas och växer igen. Eller så störs de till oigenkännlighet av svällande bebyggelse eller genom att förvandlas till välgödslade, kliniskt ogräsfria grönsaksåkrar.

- Jag tror det finns plats för alla: både artrik sandstäpp, sallad och motocross.

Att kommunala gräsmattor förvandlats till blomrika trädor i ett slags nutida vandrande trädesbruk är inte det enda tecknet på framgång.

Naturvårdsverket står i begrepp att köpa marken och göra naturreservat. Det kommer inte att betyda slutet för grävningar i täkten, tvärtom är ett av syftena att se till att det fortfarande grävs ibland. Men inte för att utvinna grus och sand, utan för att odla biologisk rikedom. Första ­steget har redan tagits av Länsstyrelsen

Ett par kilometer sydväst om grustaget hittar man nästa sandiga oas i det annars gröna landskapet. Motocrossbanan. Den nakna sanden ligger i dyner i ytterkurvorna. Det upp­skattas av flera olika vilda bin som bygger bokolonier i sanden. Rödlistade frölöpare (skalbaggar) har hittats under kringslängda bildäck. Fältpiplärkan, som har sin boplats på betesmarkerna i närheten, kommer ofta till Ripabanan för att leta insekter på de blottade sandytorna.

Ingen fältpiplärka i dag, dock. Nästan inget synligt liv alls, faktiskt. Mikael Sörensson lyckas med uppbådande av all sin entomologiska erfarenhet plocka fram en skendöd hopp­spindel, en stelfrusen knäppare och några jordlöpare ur markvegetationen. Nej, en blåsig, regnkall majdag gör inte rättvisa åt platsen, varken som motocrossparadis eller biologisk hotspot.

Men två månader senare är det högsommar och värmedaller över Ripa Sandar. Det är pin tjockt med ungar i skinnställ och brunbrända föräldrar i shorts och solglasögon. Det är täta rader av husvagnar på parkeringen och ett ljud i luften som om någon trampat i ett jordgetingbo, fast mångdubbelt högre. Hasse Nordh från Halmstad står på en kulle och följer med blicken en av jordgetingarna därnere: nioårige sonen Max och hans 65-kubiks crossmotorcykel.

- Journalist, det ante mig.

Hasse Nordh ser lite misstänksam ut. Men när han får höra att naturvårdarna inte vill något hellre än att motocross­åkarna ska fortsätta att köra sönder marktäcket på banan, då ser han lite gladare ut.

- Trevligt! Det brukar alltid vara tvärtom, folk klagar och klagar och klagar.

[Geir]

JAAAAAAAAAAAAAAA